Direktlänk till inlägg 28 juni 2014
Okej så... För några dagar sedan när jag höll på att somna si så där 3-4 på natten så hoppade jag till av
att det knäppte till på höger sidan utav mitt huvud, jag blev förstås lite rädd, men jag tänkte lixom
inte mera på det. Dagen därpå så började jag få huvudvärk på precis det stället där det hade knäppt till
under natten och då blev jag lite orolig så jag ringde in till sjukupplysningen 1177 och förklarade för dom hur jag kände mig och vad som hade hänt, och hon sa att hon inte kunde klargöra vad det var och att jag borde åka in till akuten och kolla upp det. Men jag som hatar sjukhus och knappt klarar av att gå in på ett sjukhus,
ville inte åka in, utan jag försökte att lugna ner mig istället, men huvudvärken blev bara värre
och den började sprida sig runt hela huvudet, dessutom så hade jag spänningsvärk i bakhuvudet
som började sprida sig längre och lägre upp, Och jag kan garantera att det där inte var huvudvärk
eller migrän, för det där gjorde verkligen förbannat ont. Jag blev så klart orolig och skiträdd och
då slog min panikångest in. Jag fick stickningar i armar och ben, Hjärtklappning mm. Jag trodde verkligen
att det var någonting fel. Det kändes hela tiden som att det bara skulle knäppa till igen och att jag skulle dö.
Och jag som är hypokondriker trodde att jag hade en tumör i hjärnan eller att jag höll på att få en stroke,
min storebror sa till mig att han tror att det bara var panikångesten som slog till men han sa att om
jag verkligen vill så ringer han till min äldsta storebror så åker vi in till akuten,
och jag var ju rädd och trodde verkligen att jag skulle dö, så brorsan ringde till min äldsta
bror och han var här på 5 minuter. Sen höll han 150 km/h hela vägen till Eskilstunas sjukhus.
När vi kom fram så fick jag skriva in mig på akutavdelningen och berätta allting från början igen,
och hon som satt i reseptionen eller vad man ska kalla det för, bad mig att vänta i väntrummet.
Jag väntade i en timme, sen kom en sjuksköterska och ropade upp mitt namn och jag fick följa med
henne in till ett litet rum där hon tog blomtrycket på mig, vilket visade sig vara normalt.
Sen fick jag sätta mig och vänta igen. Jag väntade och väntade och väntade... i 3 timmar.
Sen fick jag nog och fick fram till tjejen som satt i reseptionen och frågade henne hur länge till jag
kommer få vänta och hon sa att det var ganska många före mig och att det kommer att dröja.
Så mot natten där så bestämde jag mig för att skita i allt och åka hem.
Jag var ju fortfarande rädd och orolig men jag orkade verkligen inte vänta längre,
hela akutavdelningen var full och det fortsatte att komma mer och mer folk hela tiden.
Jag hade dock fortfarande huvudvärk och spänningsvärk och jag trodde fortfarande att det var cancer
eller någonting liknande, men jag valde endå att åka hem och ringa till vårdcentralen i morgon istället.
Vilket var ett jävligt smart val utav mig då jag dagen efter läste i tidningen att bara några timmar
senare så hade en man bombhotat akutavdelningen på sjukhuset som jag befann mig på tidigare,
Även om nu mannen inte sprängde akutavdelningen på sjukhuset så tror jag faktiskt att jag har en
änglavakt över mig. Jag menar bara att tänk om han hade sprängt akutavdelningen?
Då hade jag haft en jävla tur som åkte där ifrån några timmar innan... Änglavakt!
Jag har fortfarande inte varit inne på vårdcentralen,
men jag ska ringa på måndag och boka en tid för en
hälsokontroll.
#Akuten #Eskilstuna #Sjukhus #Huvudvärk #Sjukhuset #Akut #Panikångest #Ångest
Jag har funderat ett tag på om jag ska börja plugga igen eller inte, och som jag skrev i mitt tidigare blogginlägg så är det ju som så att jag har egentligen inget val. Jag har suttit hemma i fyra år nu och jag har inte kommit iväg på en enda arbets ...